Att äga eller få bruka en bit mark som man själv rår över efter eget sinne är ett behov, djupt förankrat i våra gener. Många generationer tillbaka berodde människans möjligheter att överleva på förmågan att själv kunna odla sin föda. Sannolikt är det denna känsla av samband med den livgivande jorden, som gör att många människor som idag lever i ett uppdrivet tempo och drabbas av stressrelaterade sjukdomar, finner rehabilitering i trädgårdsarbete och dess följsamhet med naturens växlingar genom året. Den egna trädgården vederkvicker och laddar batterierna. Den blir ens egen lilla plats på jorden, format efter egen vilja – och kanske med hjälp av andra som kommit längre och fått mer erfarenhet av trädgårdens gåvor.
För min del har trädgården varit närvarande i min själ under hela mitt liv. Från barndomen på gården i Småland där jag växte upp och följde min fars odlarmödor och med grannen Erik, som var trädgårdsmästare. Farbror Erik som alltid hade tid att prata medan han band kransar eller satte lökar och jag som liten pojke lekte i hans växthus. Hos honom fick jag plocka små solmogna tomater som han inte kunde sälja. Jag kan än idag minnas smaken fjärran från varuhusens färggranna tomater.
Tiden gick och jag kom ut i arbetslivet. I takt med större och större uppgifter började känslan och längtan till natur och trädgård växa sig allt starkare. Under femton års tid som ideellt aktiv i Friluftsfrämjandet täcktes behovet ett tag.
Men så en dag stod min fru Vivan och jag och våra barn där med en bit vild natur med villa på. Det var 1973 och tomten var på 1033 m2. Tomten blev över när alla valt sin för vi kom in i ett sent skede. Tur var väl det för vi bor kvar och har nu en trädgård som ingen annan har.Den är bara vår egen ty vi har själva skapat den. Till en början anlades bara halva tomten och andra halvan fick vara kvar som naturtomt. Den hade berg som gick upp i dagen lite varstans. Mycket träd och buskar. Varsamt gallrades en del ut. Hasselbusken fick ingen röra och är idag karaktärsskapande. Likaså den gamla knotiga vildapeln som står kvar. Det fanns en knappt två meter hög bokplanta som vi räddade från schaktmaskinerna. Idag är det ett stort bokträd varunder en boklund är skapad. Ett antal stora björkar har försvunnit under tiden och ersatts av ett stort bärträd som vi drivit upp genom att kasta ut kärnor härstammande från föräldragården i Småland. En fläder som nu är uppstammad till ett stort träd växer intill ena husknuten.
Efter att i många år veckopendlat och haft trädgårdslitteratur i design och anläggning som kvällslitteratur, har trädgården växt fram till något som är värd att se. Det är vad kunnigt trädgårdsfolk säger och upphöjt den till visningsträdgård. Den finns nu med i Gunnel Carlssons guidebok om mest sevärda trädgårdar i landet. Jag har omsatt det jag läst till trädgårdsrum med perspektiv och djup i trädgården, skapat illusioner, två stycken dammar , växter, buskar och träd, gångar m.m.
Det är glädjande att trädgården uppskattas. Många besökande på öppen trädgårdsdagar, bokade besök från trädgårdsföreningar med bussar av besöknde. Bsök av enskila och ett flertal tidningsartiklar.
Min tid i Kungsbacka Trädgårdsvänner har varit mycket stimulerande och även lärorikt. Att mina erfarenheter och kunskaper nu efterfrågas känns fantastiskt roligt.
Det är mycket stimulerande som trädgårdskonsult att få omsätta kunskaper och hjälpa andra med deras trädgårdar.
Se på bilderna härintill och gör en liten rundvandring från entrén. Klicka på bilden för att få den större. Katsuran vid entrèn, pärlrönnen och magnolian samt de maffiga bokhäckarna, silverpäronet och gå ned till stallplan.
Till höger friggeboden kallad stallet byggd för att se gammal ut och vid husknuten det uppstamade trädet som är en fläder. Gä förbi Hasselunden och fortsätt till bryggan och. Gå ut i woodlandet, förbi den knotiga vildapeln och det stora körsbärsträdet från en utslängd kärna, fram till näckrosdammen och den vita paviljongen. Kom ned genom boklunden och rådjuren i corténplåt förbi illusionsgrinden till den lilla dammen och förbi huset på terrassen och åter till entrén.
Kanske är det en tanke som slår Dig. Var tomten bara 1033 m2 stor? Den kändes dubbelt så stor. Just så, är det många som säger. Det är det som är konsten och som krävt mycken tid inte minst i studier av trädgårdslitteratur. Jag har också låtit fantasin få fritt spelrum, utan begränsningar.
Ha en trevlig rundvandring. Se även bildspelet på startsidan
Göran